All good things must come to an end...

Idag är det måndag den 11e januari. Idag var det inlämning på mina sista hemtentor, men jag slapp gå upp tidigt för att lämna in dem eftersom jag gjorde det redan i lördags. Det känns helt underbart att ha gjort klart allt, men det är väldigt tråkigt i huset just nu... de flesta har en del att göra klart nu det sista, och många av personerna som jag uppskattade mest åkte för gott innan jul. Det bästa med det är väl att det inte kommer att bli lika svårt att säga hej då den här gången, som det var sist... det är i alla fall alldeles för tyst i huset och eftersom jag inte har något att göra är det en aning uttråkande.

Igår kväll gick brandlarmet, den här gången i vårt hus. Det var tydligen någon av de nya amerikanska baksetspelarna som hade lagat mat... det var förmodligen inte hans fel alls, utan något fel på utrustningen. I alla fall så kom brandkåren och vi fick stå ute och frysa i så där en 15 minuter... inte så farligt, men heller inte jätteinspirerande.

Idag har jag gått igenom en massa papper, tagit ned alla foton från väggarna och börjat packa en del av de saker som jag förmodligen inte kommer att ha användning för den sista tiden. Det känns väldigt tomt och konstigt i mitt rum nu, och känner egentligen inte alls för att spendera tid här inne... Men förhoppningsvis kommer jag inte att behöva göra det heller, utan om vädret tillåter så åker vi till Liverpool på torsdag till fredag, för att sedan åka till London på mellan lördag till onsdag. Sen är det bara en dag kvar, för på torsdagen beger jag mig hem mot Sverige och Lidköping för en kort visit. Längtar till att vara tillbaka i Karlstad den 24:e!

Snart är alltså min utlandstermin slut, vilket för med sig blandade känslor. Alla de underbara och mindre underbara människor som jag har träffat här, de har alla på sitt sätt präglat den här tiden och gjort den till något alldeles speciellt. Även om den här terminen har varit en utmaning för mig, så skulle jag aldrig ångra att jag har gjort det. Det enda som är synd är att nu, när jag har tid att umgås, så finns inte personerna som vi helst vill imgås med här! Killarna M, E, D och A är helt klart efterlängtade av oss här, och det var synd att de inte kunde komma tillbaka nu efter jul!

Antar att allt gott har sin tid, och nu är snart det här ett avslutat kapitel, och jag ser fram emot att påbörja ett nytt kapitel tillsammans med nya och kända vänner i Karlstad!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0